Dermal

Oh god, I'm so sorry... I feel awful. I promise you and I know I've said it before but I will starve, I'll welcome the burning and beautiful hunger. I won't eat like this 'cause if I do I know I'll put on weight. Why is it so hard? Why must that delicious piece tease me so? I must do this, for myself I must take the control.

Vet jag är lite dålig på att uppdatera. Okej, mycket!
Haft både bra och dåliga dagar. Härrom dagen visade vågen 51.8 sen vägde jag mig.. nästa eller två dagar efter och då visade det 50 kilo, Blev glad är på väg ner mot mitt lägsta sen när jag är där gäller det att inte gå åt fel håll. Upp alltså.

Kom nyss att tänkta på graft överviktiga. Och nu menar jag ungefär som världens tjockaste man o.s.v. Det var en som inte lämnat sängen på... jag tror det var cirka fem år. Fem år! Tänk dig själv att inte kunna gå ur sängen på grund av att du är för stor, inte kunna tvätta sig själv eller inte ens kunna gå på toa. Tycker synd om dom, det gör jag verkligen men det värsta var att anhöriga kom med mat. Jag menar det är klart dom måste äta men dom kan väl ge dom nyttig mat och inte i allt för stora mängder? Det borde finnas avdelningar där så graft överviktiga läggs in på diet. Eller det kanske redan finns?







Läs även andra bloggares åsikter om Övervikt, fetma

Jag blir så irriterad! Man kan nästan ta vilken ätstörningsblogg som helst så nog kan man alltid hitta någon som kommenterat negativa saker.

Orka! ät för fan och sluta svält dig själv. Du vill bara ha uppmärksamhet, hur svårt kan det va att äta som en normal människa? Du är äcklig, ser ut som ett skelett och är inte attraktiv för 5 öre. Det går att bli frisk men du vill inte!
(Har inte läst just det någonstans men det är en sammanfattning.)

- Vi är inte ute efter uppmärksamheten.

- Att äta är fysikskt sett en baggis men det är känslan, ångesten och tankarna som gör det svårt.

- I många fall handlar det inte alls om att andra ska tycka man är attraktiv. Jag gör det här för min skull för att
  jag ska må bra över mig själv.

- Ja, det går att bli frisk. Men det innebär att man måste släppa på kontrollen. Man går upp i vikt/riskerar att gå
  upp. Vilket är just det som man fruktar mest av allt. Å ena sidan vill man bli frisk. Kunna äta utan att behöva bry
  sig. Men så är det inte, man bryr sig mer än vad man kan föreställa sig. Å andra sidan vill man behålla
  ätstörningen. Man är trygg i den och man håller eller i bästa fall går ner i vikt.
  Kort sagt så är det psykiskt smärtsamt att äta.

Och kom ihåg! Man väljer inte att drabbas av en ätstörning.
Jag har haft min under många års tid utan att veta något. Jag trodde det var normalt, att alla kände så och hade dom tankarna.
När jag var liten var jag smal sen la jag på mig vikt och blev ganska rund utan att jag direkt la märke till det eftersom det liksom inte sa pang! så vägde jag plötsligt flera kilo extra. Nej, det smög  sig på därför märkte jag inget själv. Eller det är klart att jag märkte det och jag mådde skit. Hur som helst, sen efter ett bra tag började personer i min släkt kommentera att jag hade gått ner i vikt då första personen sa det blev jag glad men när fler började säga det trodde att dom hade "slagit i hop sig" att det bara var något som dom sa för att få mig motiverad att gå ner i vikt. Jag blev givetvis förvirrad. Själv såg jag ingen skillnad så min teori om att dom försökte motivera mig stod kvar.
(Jag klandrar dom absolut inte, det var mer bara för att visa hur fel ens bild och tankar blir.)

Som jag är idag så vet jag att ingen skulle klassa mig för mullig. samtidigt skulle ingen ta mig för att vara ätstörd heller. det borde då vara uppenbart för mig att jag i så fall måste vara normalviktig men nej, för mig räcker det inte. Jag måste gå ner.

Inte lagt ut på ett tag pga ingen ork till det direkt och så glömde jag lösenordet. smartie...

Har precis gjort mig iordning en kopp grönt te. Det ska tydligen förbättra matsmältningen så ger det väl en chans. Tänk så underbart om man skulle verkligen rasa i vikt.. kilo efter kilo. Se hur vågsiffran sänker sig för varje gång. ( ja inte bara med hjälp av te utan rent generellt )